Jag hamnade i Värmland
när jag fyllt trettioett.
Landskapet som trollband
var det vackraste jag sett.

Skogar..., berg och sjöar
... en luft så ren och klar.
Och sagolika öar
fick mig att stanna kvar.

Jag kom hit när det lyste
på fälten av grönt
Och min själ, bara ryste
så skönt!

Men kärleken jag trodde
att jag funnit här just då
var en lögn som nog berodde
på en längtan att förstå...

hur man avsiktligt kan svika
och sedan skada vännen sin.
Därför kom jag till Arvika.
Det var syftet med allting.

Jag stannar kvar i Värmland
för här har jag mitt liv.
Men kärleken som trollband
har fått ett annat perspektiv.

Nu vet jag innebörden
av att älska utan krav.
Så här stannar jag tills döden
lägger kroppen i sin grav.