Jag väntade på dig där du sa till mig att stanna. Du övertygade mig i min motvilliga tveksamhet och lugnade min andning. Bedövade smärtan. Jag känner fortfarande den våta marken och kylan i ryggraden.
Hur länge stod jag där? Tiden blev ett ett tomrum, ett hålrum i vår historia.
Jag väntade på dig , en sommar passerade. I mitt innersta rum, står jag stilla med tiden. Någonstans mellan skuggorna och ljuset-lämnade du mig.

Men jag lämnar dig aldrig.