en tråkig metallgrå tisdag där jag försöker glömma
jag klär mina demoner och älvor i silver och ser på
när de framför sina akter i dockteatern i mitt huvud
de säger något om att det oundvikliga redan har hänt
att det bara är en tidsfråga inan det är ett faktum
älvan har vikt ihop stjärnrymden till ett instrument
och spelar blåklingande drömmar för det slumrande barnet
jag hinner inte titta klart innan du kommer in i rummet
frågar var jag gör, och jag säger att jag läser tidningen
en fallucka i fantasin
ut till en tråkig tisdag där jag försöker glömma