Det som frambringar natten.
Ett sken. Ett drama. Ett skogsväsen.
Men aldrig mer en våg av oro.
Berusad av din skönhet.
Vaggar mig till sömns.
Innan vinterkvittret vaknar.
Stundtals lejonets tecken.
Stundtals skorpionens tecken.
Allt däremellan en fråga om vem som
såg norrskenet först.
Men vad är norrsken.
När allt värdefullt samlas i blick av snö.
Gråtmild och ödmjuk en blandning
som fredagens grogg.
Njuter av din närvaro, älskade drottning
av ett stilla regn.
Ensamheten tuggar fradga.
Tvåsamheten älskar.
Kontrasternas kontraster.
Det jag inte kan hantera.
Det jag inte kan förstå.
Vilar bland rabarberbladens utsträckta hägring.
Vad annat kan jag ge än chokladpraliner inslagna
med bladguld.
Kanske ett månsken.
Kanske ett solksken.
Det låter jag vara osagt.
Oss emellan.
Vi gungar i samma takt.
Om och om igen.