

Redan medlem?
Logga in

jag hoppas att dom har tänt ett ljusdet blir bara mörkare och kallare som i avgrunden ut av mej skälv mörkret skrämmer mej men kylan
tvingar mej fram mot ljuset ochvärmen som blommorna på våren . alltid växer mot ljuset jag söker
kärleken men den är svår att se för om jag finner den överlever jag det mentala mörker jag bär på fylld av
sorgsna minnen . som är förträngd av glädjen som en gång blommstrade där i min inre lund fylld av harnmoni
men det ligger nu begraft i det förgånas glädje i mörker och kyla där jag går ensam och rädd att aldrig bli älskad
igen . jag undrar om jag finner vägen hem till mej skälv igen för min länktan är så stor jag hoppas att dom har tänt ett ljus
för vägen till baka är lång och mörk me n om jag tittar noga så ser jag ljuset i mörkret .
Fri vers
av
den nakna poete
![]() Läst 33 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2020-11-24 21:30 ![]()
|
![]() ![]() ![]() den nakna poete ![]()
Senast publicerade
att vara den man är gör inte vad man blev till en ny funnen vän som fyller mej med glädje det är så svårt att släppa taget för en del inget händer i mitt liv du är den störst tjuv jag mött släpp in mej i ditt liv igen jag kommer hem varför är det lättare att bli missförstådd en förstod smutsiga kvinnor skitiga män ![]() |