Tidig förmiddag
under dimgrå himmel
i sen november
bland kala träd

leder min cykel
genom Botan
på min väg
till tandläkaren

jag har en blodig bomullstuss
i min nya tandglugg
på återvägen
under en än mörkare himmel

vid näckrosdammens vattenblänk
stöter jag på tre kvinnor
som känns bekanta

två sa sig ha gått
magdanskurs med mig
för ett decennium sedan

kvinnan i gul regnkappa
fick Taro-kort läsningar
hos mig en tid

vi blev väninnor
under några år
som ensamstående mödrar

ändrade livsomständigheter
varsin flytt och varsin man
blev skäl nog till att vi gled isär

roligt att se dem
och att de såg ut ungefär
som för länge sedan

de förtäljde
att innan corona
hade de simmat

gruppträffen behöll de
bytte till stavvandring

o, detta enda ögonblick
av överraskning

en stund av igenkänning
några delade minnen

min nedåt dragna
bedövade mungipa
försöker ett leende

återerinrar mig
mammas berättelse
om när hon
skickades till smeden
fick en sup
blev satt på stubbe
och förmanad att gapa stort

med en stor tång
drog den gamle smeden ut
ett par håliga tänder i följd
aj, aj och oj, oj
man måste vara hel och fin
om man ska söka jobb
i stan

- så snart mitt tandben har läkt
ska jag återvända till min tandläkare
sitta ned i bekväm stol
först få bedövning med crème
och sedan bedövningssprutor
och ännu en tand
utdragen

och sedan
ja, vem vet
vad som kan hända
under parkbelysningen
i december!