Ojämnt knådad kruka jordblå
avmagrad fikus spretar sträcker bladpar
hemlig avsikt göra intryck betraktaren
smäckra flygfän pausar strama stjälkar
håller disig sol fast grepp
ena stjälkens översta blad nuddar
gatlampans trattskurna skärm
gråblå dag släckt inväntar
grågång i dystergråt
utsmetning i mörkt bara mörkt

betongmuren mittöver
ingen munter fond
fasligt fånig faktiskt

det där med solen, fastnade
dåligt på näthinnan
snöpt filmsnutt i gruvligt grått

himmelsgrå, jämnt belånad färgpalett drömmer rosablått
lyfter blicken över mjölkvitt tegel Flogstavrålets resonanslåda
här bärgerande Uppsalastudenters inövade krav- och krampventil
snart sextioårig studentikos överlevnadskonst
om än inte prov på serendipity, icke förty
glider sexans fryntligt gröna front i synfält
lämpar av sitt gods tiovrålets potenta
potentiella utropare intill tuktad tryhäck
dagens mått av minglad kunskap
samtidig med vårterminens promovering

första kanonsalut i ottan klockan 07:00, regementens
verklighetsfolk känner ingen akademisk
kvart
så följer katedralen upp med kyrkklockors dova
klang klockan 08:00 heller ingen
kvart
desto mer akademiskt genljud-ande
13:00, 14:00, 15:00 kulmen i kanonaden får som få
den mest förhärdade på fall
kvart
Larmcentralen 112 fått sin beskärda
del isande krissamtal


och allt kan skyllas mig - en möjlig kruka