Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

27nov




vissa dagar när jag vaknar är hjärtat en torrlagd brunn på en ödslig lantegendom i mina inre landskap, inte en droppe går att hämta ur den, jag tänker att dagen inte riktigt är dagen när jag står tomhänt vid brunnen, vissa dagar har börjat kännas som kärl som är skapade för att fyllas med ord, en överjordisk glasblåsare vid bergets fot som skänker mig sakrala gåvor, kärl som jag inte gör någon större nytta av. drömmarna att fylla kärlen med är som ett klister, en bindväv som håller ihop mig, eller som ett slags kläder som bärs av en osynlig kropp för att den ska synliggöras, ett par handskar som svävar i luften och dricker sitt morgonkaffe. och skrivandet får mig att glömma den stora skuggan som vilar över landet, det är som ett magnetfält som skyddar mig mot skadlig strålning. någonting har hänt med min perception sedan coronautbrottet. som om ett slags brus mellan mig och tingen har filtrerats bort. det känns som om stjärnorna är något närmre när jag tittar ut från min franska balkong på kvällarna. vardagliga saker får en annan dignitet och tyngd, som att upptäcka en solros i en krater på månen. hoppas den här skiten är över snart i alla fall, så att man kan bli en normal människa igen.












Prosa av Androiden VIP
Läst 37 gånger
Publicerad 2020-11-27 12:54



Bookmark and Share


    dag8
"som om ett slags brus mellan mig och tingen har filtrerats bort"

många ord för liten stämning, som växer i texten
2020-11-27
  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP