Jag var ett sorgligt barn, till och med vinden vek undan min blick
vi bär alla på en ensamhet som ingen annan kan förstå
och jag visste allt detta redan från början
jag var sänd
sänd att bära oket av alla själars envetna sanning
sänd att resa, ensam in i den askfyllda natt
utan resväska
utan min silverglänsande kompass
allt man gav till mig, rann ut i den tomma rymden
som generationer före mig grävt ut
specifikt för mig
mitt namn var skuld
det namn man aldrig gav mig, som jag ändå fick
Jag var ljudet av fyra kulor
avfyrade 1902