Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag var ljudet av fyra kulor avfyrade 1902

Jag var ett sorgligt barn, till och med vinden vek undan min blick
vi bär alla på en ensamhet som ingen annan kan förstå
och jag visste allt detta redan från början
jag var sänd
sänd att bära oket av alla själars envetna sanning
sänd att resa, ensam in i den askfyllda natt
utan resväska
utan min silverglänsande kompass
allt man gav till mig, rann ut i den tomma rymden
som generationer före mig grävt ut
specifikt för mig
mitt namn var skuld
det namn man aldrig gav mig, som jag ändå fick
Jag var ljudet av fyra kulor
avfyrade 1902




Fri vers av Anton K.
Läst 162 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-11-27 17:58



Bookmark and Share


  Yrre VIP
detta skuldbeläggande liv, ändå reser man sig som oftast. bra text.
2020-12-02
  > Nästa text
< Föregående

Anton K.
Anton K.