Om socialtjänsten skulle driva restaurant så skulle de anställa en entrévakt som försökte ta reda på hur hungriga gästerna är, sedan skulle en selektering ske mellan gäster som var lite småsugna och gäster som var väldigt hungriga. De småsugna hänvisades bort, medan de hungriga visades in i restauranten.
Väl inne ombads de hungriga gästerna att sitta ned och vänta på hovmästaren skulle utse en utredare. Efter ett tag fick de uthungrade gästerna möta en utredare som genom en manualbaserad intervju tog reda på när gästerna åt senast och vilken fysionomi de hade, vad som kunde anses som lämplig kost och vilka allergier de hade som motiverade ett behov av viss kost. Utifrån den utredningen gjorde därefter utredaren en beställning till kocken av lämplig mat för den specielle gästen. Varje gäst tillfrågades också om de själva kunde bidra genom eget försorg till att minska sin hunger.
Innan maten sedan serverades så kallades gästen till ett kort uppstartmöte mellan utredaren och en utförare, det vill säga en servitör, där man menade att vad som serverades var utredarens professionen där man också skulle ta en viss hänsyn inte bara till vad som är nyttigt utan också till vad gästen tyckte om för mat. Servitörens uppgift var att ta ansvar för hur maten skulle serveras, hur maten skulle ätas och vilka bestick som skulle användas.
Innan gästerna satte sig att äta önskade all personal på restauranten: Bon apetit!