Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sista versen i november

uppenbart mörkt, genomsyrat och fermenterat i sin uppenbarelse
och djupfryst sin godhet

ett ytterst, kanske flyende tidsur som snart finner sin längtan död

cirkeln sluts aldrig, den dras ut så långt att kvar blir en rak linje
som leder mot likgiltighet och apati
men ändå på något underligt sätt skänker hopp genom metertjocka betongväggar
och disiga fönster

”håll i, håll ut....”
skrattas mantrat fram
som om det vore ett skällsord i evighetsmörkrets sista suck

fundamentet är slarvigt lagat och kommer att förgöras av sin egen kraft
att vilja förändra
sedan släpps mänskligheten på sitt egen kosläpp
och firar med ljusets intrång det sanna, vackra och det uppenbara

att livet ska hyllas




Prosa av Max Poisé VIP
Läst 114 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2020-11-30 09:10



Bookmark and Share


  Cikoria Blå VIP
Läste om den här texten, och det var den värd.
Jag kommer inte alltid överens med för ordrika texter, hjärnan är trött ibland...
Att läsa om och se nya saker i en text - det är en bra sak!
2020-12-03

  Nils-Robert VIP
Efter natt kommer dag......efter mörker kommer ljus.....
2020-12-02

  Marita Ohlquist VIP
Bra skrivet om en resa från mörker till ljus.
2020-11-30

  ULJO VIP
.. ....Ty denna dag kommer inte åter. Behandla den väl trots tungsintheten som råder.
2020-11-30

  AiA Maria den fria VIP

”Fundamentet är slarvigt lagat o kommer att förgöras av sin egen kraft”
Wow!

Underbart kraftfullt frigörande i ”kosläpp”!


Tack!
2020-11-30

  Lottie Ålhed VIP
Liknelsen med fermetering som konserverar och förändrar doft o smak fastnade jag för vid läsning samt bilden av kosläpp. Fint.
2020-11-30

  Lena Staaf VIP
Jag läser denna dikt som ett tungsinne i novembermörkret men med förhoppning om en skymtande och anande ljus och glädjefylld tid. "Mänsklighetens eget kosläpp" var en rolig och träffande bild!
2020-11-30
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé VIP