Sitter i köket och dricker en kopp kaffe
med tårarna rinnandes nerför mina kinder.
Har just fått ett dödsbud från min familj,
att en kär gammal släkting gått bort i Covid 19
Det är den andra i min familj/släkt som drabbats,
innan är det fyra stycken kära vänner,
både ung och gammal som fått lämna jordelivet
på grund av denna farsot,
för en farsot är vad den bör kallas.

När jag sitter här i mina egna tankar, så får jag se
en bild på min mobil som en väninna skickat,
en bild på en affärsgata i Stockholm,
som är fullpackad med folk som julhandlar.
Jag blir alldeles förskräckt och svimfärdig,
hur vågar människorna leka med liv och död på
detta sätt? Tänker de alla som så, att det drabbar inte mig,
bara alla andra eller är det bra ren o skär idioti?
Jag ser liemannen som går där mitt ibland dem.