Jorden brer ut sig under oss
ruskar på fällen av långgräs
och cypressernas avlagda skuggor
där människors drömmar rör sig
bland krumma stammar, stillsamma rovdjur
tuggar stänglar av löjtnantshjärta
i utkanten av det synliga

vi anlände till dessa stängda städer
passerade som vålnader i ankomsthallens dunkel
med en doft av vissnat älggräs
och fjolårslöv i håret –
snart är vi inget annat än regn
lätta droppar mot grönskan,
klornas snitt genom den nyvända mullen