mörkret faller tidigt som i mitt

mörka sinne för det va så länge 

sedan jag såg ljuset i mitt liv för

jag är låst på en väg där det inte 

finns hopp jag vandrar i skuggan 

av muren solen når mej inte på 

den här sidan men jag lever på 

gammla minnan efter min väg 

som jag skriver ner i form ut av

poesi i från mitt liv jag levde

förut i glädjen i friheten som inte

finns kvar längre än men den

kommer närmar sej för varge

dag det är mitt enda hopp nu att 

jag en dag inom snar framtid ska 

gå i från muren och fångenskapen 

mot framtiden i friheten där min 

tjej dotter och familj väntar på mej 

och har gjort i många år nu