då skalet brister
förnimmer själen starkare
omvärlden tecknas med tusch
dimmorna skingras
vinden får en stämma
och fågeln en röst
sakta byter dagen kostym
hatten får en färggrann plym
sanningar går inte att dölja
vågorna mot stranden skölja
mellan sten och strå
tråden sig sträcker
dropparna skälver
där i skuggorna tålmodigt väntar
flugorna ska hälsa på