Hängivelsen

försakelsernas scenografiska sortier

det som skälver och tar tid

som kvarlevandets sträckta flockar

asymmetriska gensvar

över förrymda åkermarker

En stundomsinnad allhet

som ändå mildögt

likt livets namnlösa skugga bär bud

om oss, om allt

om stjärnornas vagga

Kanske är varat en viskning

en sparv, en sollyst sten, ett regntungt blad

en brinnande natt ristad i havet

ett plåstrat fragment av en dröm

ett avtryck av någon vars år smyckats av masker

Långt bortom Piazza Duomo

där döda skuggor oavbrutet passerar

finns trösten , sparsamheten , bouganvillean

formlösa säsonger

ett annat imorgon...