I symbios med smekningen.
En stund för mig själv.
Bergsgorillor av ebenholts
blickar ut över sitt imperium.
Utblommade orkidéer.
För länge sedan. För väldigt länge sedan.
Såpbubblor på sina egna små äventyr
en knippe bort.
Vindstilla.
Skyndar mig att försvinna in i moln av oss.
Inte så illa. Inte så illa alls.
Födda under samma beskyddande vingar.
Med samma moder.
Med samma fader.
Kryper ihop.
Du med ditt vita. Jag med mitt svarta.
Vi tittar fram ur känguruns trygga ficka.
Nyfiket spännande och samtidigt lite skrämmande.
Men så är världen.
Världen som en gång tillhörde oss.