Våra handavtryck i mossan
gnistrande av frost

kroppen broderad som en gobeläng,
en jaktscen eller en svandamm
reser sig / ur marornas dävna reden

hjortarnas horn
mot nyisens orörliga yta

där vattenskimret
kläcks
som en ödleunge
/ och genom stadsdungarna, lyktljus
grenarna som avhuggna händer
mellan molnens eggar

och känselminnet av ditt ansikte –
allt som inte gått förlorat

genom snön går stjälkar av månljus
famnar av kråkbärsris
brinnande ljung