"Jul i Juleå"...

nu var två lite vilsna individer snart på väg att mötas... var och en kunde inte ana denna bana de skulle in i... självklart väckte det känslor att vara en tomte med inre stress... hur hinna med allt och klara hålla humöret på topp... hur finner en jultomte julstämning som tycktes som bortblåst... men också vad gör en ängel långt hemifrån utan sin mamma... vad var det som egentligen skulle ske med dem var och en... eller finns det ögonblick där det redan är förutbestämt att livet skall vända... denna spricka i världen där tiden tycks menad för just ett sådant möte... var detta nu på väg att bli ett sådant ögonblick... ja ni anar nog vad som för samman individer trevande i mörkret... just ja... ljus...

det började bli riktigt beckmörkt och tomten hade glömt sin lykta... och hade börjat att se dåligt på gamla dar... men längre in i skogen kunde han se ett ljus... han misstog detta för sitt eget hem och började lite disträ vandra mot det... tomten hade famnen fylld av småpinnar i olika längder med lite lav på... han hade tänkt ut att göra en konformad lampskärm som smalnade av rejält mot toppen... på toppen skulle han sedan sätta en ullboll så det hela liknade en tomteluva... medan han gick där och planerade i sitt huvud gick han rätt in i ängeln... de blev båda skrämda och sprang åt varsit håll... sedan satt de som förstenade av skräck... de tröck i mörkret... men gömma sig kunde inte ängeln... därför att ängeln hon var självlysande förstås... ängeln hon skakade och frös... tomten han satt i mörkret och ojade sig... nu var goda råd dyra... ängeln och tomten visste inte till sig av förskräckelse... hur skulle det här  sluta...

fortsättning följer i morgon dag...