Ryggen klistras mot marken
jag fastnar i varm asfalt
och när jag reser mig
ska hela vägen sitta på min rygg

Jag famlar i mörker
gråter, skriker, sprattlar
som en förtvivlad bebis
i väntan på mammas tröst

Men ingen kommer
ingen ser
ingen vet vad som hjälper
inte heller jag

Varje droppe energi
har evaporerat
från min kropp
ut i luften

Jag är tung
jag vill sova
men sömnlandet nekar
såna som jag