det finns inget kvar av mej längretommheten faller ner som samvetet på minna axlar tungt och fyller oken
när jag går med vingliga ben försöker hålla balansen men tyngden gör det
fögäves . jag har för mycket smärta att bära på olidliga steg tar jag mot framtiden
hårt till baka hållen av det förflutnas hån av alla misslyckanden i mitt liv men jag
kämpar tappert framåt mot alla odds . min minne är hårt piskat av allt efter min väg
som jag har varit med om som jag vill glömma men det kryper fram så fort lungent lägger sej
runt om mej förlorade kärlekar som var fyllda med glädje och harmoni . har nu vänt sej i mot mej
och plågar mej enormnt alla skratt skär i minna öron och varge gång jag stänger minna ögon i
lugnet så ser jag vackra minnen som plågar mej att dom aldrig kommer till baka som jag högacktade
så starkt . allt är borta inget finns kvar längre bara alla vackra minnen som plågar mej jag mals ner tll
stofft och försvinner i vinden det finns ingen existens kvar av mej längre .
Fri vers
av
den nakna poeten
Läst 149 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2020-12-03 17:34 |
Nästa text
Föregående den nakna poeten
Senast publicerade
någon sa jag hatar att vänta jag har försökt göra mitt bästa jag siter och tänker på döden och livet det är en underbar dag tomten finns sluta aldrig tro sviken igen min sysselsättningen är så bra över all förväntan äntligen avrapporterin till minna poet vänner om min sysselsättning Se alla |