Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det finns inget kvar av mej längre

tommheten faller ner som samvetet

på minna axlar tungt och fyller oken 

 

när jag går med vingliga ben försöker 

hålla balansen men tyngden gör det 

 

fögäves . jag har för mycket smärta att

bära på olidliga steg tar jag mot framtiden 

 

hårt till baka hållen av det förflutnas hån 

av alla misslyckanden i mitt liv men jag 

 

kämpar tappert framåt mot alla odds . min 

minne är hårt piskat av allt efter min väg  

 

som jag har varit med om som jag vill glömma 

men det kryper fram så fort lungent lägger sej 

 

runt om mej förlorade kärlekar som var fyllda 

med glädje och harmoni . har nu vänt sej i mot mej 

 

och plågar mej enormnt alla skratt skär i minna

öron och varge gång jag stänger minna ögon i 

 

lugnet så ser jag vackra minnen som plågar mej

att dom aldrig kommer till baka som jag högacktade

 

så starkt . allt är borta inget finns kvar längre bara 

alla vackra minnen som plågar mej jag mals ner tll

 

stofft och försvinner i vinden det finns ingen existens 

kvar av mej längre .




Fri vers av den nakna poeten
Läst 149 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-12-03 17:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten