men eftersmaken tog liksom inte slut, den
skiftade nyans just som det började bli gott


utdragen sälta smordes vidare av smörig honug
nånstans dit sötma varit men inte nått ännu för
ordningens skull, på det att den ansågs förgifta



Och varmt blev det i rummet långt inåt natten
då ljusen brunnit ner och elden i spisen tystnat




Och knappar brast som knoppar om våren just
under bolster som snart vräktes på golvet under
belåtna små ljud blott saliga lätt glömmer kväva