Cirka var sjätte timme tar en människa livet av sig i Sverige. Vad är det för allvarligt fel på vårt samhälle, på vår kultur? Varför mår så pass många människor så uruselt dåligt att de väljer att begå suicid? Varför har ett modernt land som vårt en så undermålig och bristfällig psykiatri? Varför lever vi ett så kallt kärleksfattigt samhälle i vilket nästan allt som värderas är prestation och hur mycket folk förmår konsumera? När ska själen börja bejakas och ges kärlek och empati? Hur behandlar och bemöter vi våra barn och ungdomar? Varför är det som är viktigast i livet, det psykiska måendet, ignorerat och satt på undantag, och varför är psykisk ohälsa så förbundet med rädslor, fördomar och tabun?

När ska hela mänskligheten bli mänsklig?

Det närmaste dygnet så begår 4 stycken människor suicid i vårt välfärdsamhälle.

Vad ska vi göra åt det? Ska denna skrämmande och tragiska verklighet tystas ned och förträngas? Vem och vad väljer vi att vara idag och i framtiden? Kärleksfulla, empatiska och engagerade eller rädda, egotrippade och likgiltiga? Gud väntar på att vi ska välja.