En gång var jag hoppet jag målade mina tavlor med penseldragen ur stjärnornas virvlar. Jag hade ett halsband av lysande lera från min första kärlek och sov med bäcken porlande bakom min stuga. När jag gick ut och satte mig på trappen kom katten och satt bredvid mig - då jag betraktade stjärnorna. Det kändes som människors liv som sparats i ett arkiv laddades ner i mig; Arthur Rimbaud. De kommande dagarna skrev jag maniskt - mitt huvud var fullt av självlysande ord som slog mot pannan för att komma ut.