Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ensamhetens paranoia gör mej ensam

som fotspåren på stranden sköljs bort av 

vågorna  försvinner mitt liv bakom mej 

 

och lämnar bara tråkia minne bakom 

mej . för allt vackert paserade för länge

 

sedan  från en annan tids epok i mitt liv 

då jag var oförstörd mentalt känslomäsigt

 

då jag regerade normalt . och inte hadde

massa förutfattade meningar eller

 

förberedande paranoia om vad som kan

hända eller inte utan tyngd i minna miss

 

tankar . bara taget ur lufften ut av räddsla 

att förlora något jag aldrig har ägt det

 

kompliserar att möta nya mäniskor och 

fläta nya band in i framtiden för ny kambrat 

 

skap eller relationer . jag är min egen fånge 

jag låser ut mej skälv så att jag inte kommer 

 

in någonstanns av räddsla för något utan 

existens . något som inte har hänt för jag försöker 

 

förutse saker för att inte bli sårad men det är 

presess det jag blir i min ensamhet av mej skälv .

 




Fri vers av den nakna poeten
Läst 123 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-12-05 09:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten