ensamhetens paranoia gör mej ensamsom fotspåren på stranden sköljs bort av vågorna försvinner mitt liv bakom mej
och lämnar bara tråkia minne bakom mej . för allt vackert paserade för länge
sedan från en annan tids epok i mitt liv då jag var oförstörd mentalt känslomäsigt
då jag regerade normalt . och inte hadde massa förutfattade meningar eller
förberedande paranoia om vad som kan hända eller inte utan tyngd i minna miss
tankar . bara taget ur lufften ut av räddsla att förlora något jag aldrig har ägt det
kompliserar att möta nya mäniskor och fläta nya band in i framtiden för ny kambrat
skap eller relationer . jag är min egen fånge jag låser ut mej skälv så att jag inte kommer
in någonstanns av räddsla för något utan existens . något som inte har hänt för jag försöker
förutse saker för att inte bli sårad men det är presess det jag blir i min ensamhet av mej skälv .
Fri vers
av
den nakna poeten
Läst 123 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2020-12-05 09:04 |
Nästa text
Föregående den nakna poeten
Senast publicerade
någon sa jag hatar att vänta jag har försökt göra mitt bästa jag siter och tänker på döden och livet det är en underbar dag tomten finns sluta aldrig tro sviken igen min sysselsättningen är så bra över all förväntan äntligen avrapporterin till minna poet vänner om min sysselsättning Se alla |