Ju snårigare dikt som presenteras,
dess mer spekulativ blir innebörden.
Om inte dess idé accentueras,
kan tolkningen bli satt som krokben för den.

En ordanhopning utan tydlig riktning
är nästan hopplös att förstå som viktig.
Upplevelsen av dimmigare diktning
gör kommentatorn vimsig och försiktig.

Å andra sidan ger ett övertydligt
poem ej mycket att fundera över.
Applåden applåderar det som prydligt,

att tolka är ju inget man behöver!
Summa summarum blir att ha balansen
i dikten mellan fantasin och sansen.