Släden stod begraven i snön.
Renarna var bortom den djupfrusna sjön.
Vid nordens pol syntes ingen sol.
Tomten satt vid stugans eldstad.
Lukten av knäck och choklad,
fyllde hela hans boning.
Tomtemors ord höll en bestämd betoning.
Men han hade sedan länge slutat sig bry.
Att leverera klappar till varje stad och by.
Vad fanns det för mening?
Han själv skulle inte få någon belöning.
Så vad gjorde en tids försening?
Nästan inget barn i världen längre trodde.
Inga besökare färdades dit han bodde.
Vad han än gjorde,
kände han bara en påtryckande leda.
Fastän nissarna var hans trogna hjälpreda.
Kunde han inte förmå att ge sig ut innan två.
I ottans mörker dricka mjölk som i bästa fall var medioker.
Äta en torr kaka var vad hans tunga fick smaka.
Varenda jul var det samma stress och strul.
Barnen var de enda som hade kul.
När de på morgonen vakna.
Fanns under granen inget att sakna.
Alla människor kunde tydligt se.
Vad tomten hade att ge.
Fast nu var välviljan slut.
Förra året då tomten återvände norrut.
Hade hans lust för juletid,
försvunnit med hans inre frid.
Han var trött och sliten.
Tomten fann nu endast tröst i spriten.
Någon annan fick ta tag i skiten.
"God Jul och Gott nytt år, nu vill jag inget mer än att få påtår."
Den tomma flaskan föll till stugans golv.
Klockan passerade smidigt tolv.