De säger att vi alla är olika. Ser olika ut. Går olika. Knullar olika. Men när man tar sina frusna fingrar och skriver "Hata Julen" i den vita snön ser bokstäverna likadana ut. Oavsett vem du är. Oavsett steglängd när de smiter därifrån. Oavsett om man föredrar missionären eller bara vill bli påsatt bakifrån.

Man måste bara älska världen. Hur absurd den är. Ingen annan plats rymmer så många överspacklade lager av ekologiskt odlade lögner. För sanningen är en öken. Torr och dödlig. Där vi tar spadtag efter spadtag för doppa tårna i underjorden. Återvinner som lyckliga minnen på Instagram. Om och om igen.

Har ni märkt att folket går snabbare nu för tiden. Alltid på väg med blicken nedsänkt. Ett konstant missande av omvärlden. Det var inte bättre förr. Bara annorlunda och outvecklat. Precis som tidsperioden innan det. Och innan det. Ända ner till patient noll. Han på korset som först blev utvald. Sen bortvald.