landade efter en 157-årig resa
på havets botten
det delade vattnet slogs igen över mitt huvud i mörk tystnad.
de första 100 år lånade jag ifrån drömmar om ett långt liv
sökte en likasinnad att dela det med, som när man delar salt och bröd.
letade efter ett avtryck i ingjutet glas, som spår efter gömd skatt, att du funnits
och att jag förlorat dig i mig.
vännen, min poesi är bloddroppar och antikroppar
konspirationsteori om skapelseberättelse,
om det lyckliga misstaget att göra en människa
av kött och blod, och en annan av den förstföddes avbrutna ben
vilket onödigt blodsbad.
och vilken tur att det bara var en konspiration,
om den nu ens är sant.