Aldrig någon förvarning
Alltid lika oförberedd
Aldrig chans att förbehandla
Det som oåterkalleligen drabbar mig
Och hur hjärnans ohälsa
Förnekar och trycker ner
Dödar allt förnuft
Kväver all livslust
Som kvalster osynligt placerade
Kroniskt inbäddade runt mitt psyke
Varför jag, varför just mig?
Ingen vet, ej heller ser
Ett liv är ett liv
Ett mående är inte alltid ett val
-"ryck upp dig", är ett hån
Fri är en utopi
Precis som kärleken
När hjärtat vill
Men ett huvud som krossar med ironi
Som det tåg
Som rusar fram
Forcerar allt i sin väg
Att hinna bromsa är ingen garanti
När stupet närmar sig
När slukhålen underminerar marken
Ingen nödbroms
Eller fallskärm att landa mjukt
I Hades-landskapets vansinne
En lukt av svavel och saltsyra
Svedd huds bubblande kittel
Likmaskarnas matfestival
Och vansinnets eviga gnagande
Blodiglarnas tömmande på liv
Där spännbanden krossar revben
Och hyenan kalasar på ruttet kött
...
Tystnad
Jag finns
Inte
Mer
.
Basala funktioner
Lära sig på nytt
Andas in andas ut andas..
Överlev.

Och som solens uppgång
Ur mörker så extremt
Ska jag åter resa mig
Återuppstå ännu en gång

Jag ger aldrig upp.