utbrast doktorn, puttade ner glasögonen från hårfästet. plirade klentroget på patienten genom de starka glasen. därpå fattade han tag i pennan och grep med fuktiga fingrar tag i anteckningsblocket och lutade sig fram.
hur är SYMPTOMEN?
han hade för vana bli exalterad över ovanligheter, något som gick utanför ramarna och rutinerna

i snabb följd berättade den skälvande patienten. Det började först med feber och värk för att övergå i dubbelseende frossbrytningar hallucinationer
vanföreställningsar ångest skräck. märkliga figurer dansade bakom ögonlocken, häromdan stod en högrest tall i förgrunden
då jag hämtat mig från chocken förstod jag det var en vanföreställning, ingen verklig person alltså
en trollkonstnär mera som förvandlar sig
på morgonen djupandades jag en timma före hjärtslagen dämpades

doktorn reste sig och vankade av och an i behandlingsrummet, de vita rockskörten flaxade då han vände i kurvorna, händerna var korslagda bakom ryggen, han gick som en kamel med långa steg, blicken riktad mot golvet, därpå lyste han upp som förklarad

kan förstå det känns som ett akut krigstillstånd

avråder bestämt från att spela på travet idag och kollade reflexer i öga och knä, sedan hummade han riktade blicken mot taket, svaret hängde där i ett snöre. därpå sträckte han ut vitarmen och greppade receptblocket, krafsade ned ett latinskt ord
en om dan vid behov, maxantalet tre
återbesök om en vecka