Till mina tankars röst
hör jag längtan väva kvinnan
in i ett nät av kärlek

av alla hjärtans stora tröst
ser vi åtrån växa åter
i verklighetens törnen

vid älskogens sista utkast
vänder sig brisen upp till storm
som speglar ögats sorger

för att finna sin stora last
hos bleka kroppars beröring
kan jag känna lyckans ord

Jag vill möta galenskapen
i våra läppars sökande
för att aldrig gråta mer

och att sedan ligga vaken
le och prata om ingenting
med mycket lugnare puls.