Det var inte
därför jag skrev
runorna.
De du ändå
inte kunde
läsa.
Jag kunde
inte tvinga dig
språket.


Vi är kontrasterna
ingen tycks
kunna älska;
Plus och minus.
Vinter och sommar.
Lamporna
under dina ögon
klargör
cigarett glöden
som kysser
dina läppar
men inte mina.



Sanden från
mitt ansikte
är kvar.
De blöta
runorna.
Blodigt –
och nu
är allting
mitt fel
igen.