det där med att vara medmänniska kan vara mycket svårt, även insett många har samma problem så det är helt normalt, ingen är perfekt. har däremot aldrig haft trubbel med sociala kontakter, eftersom min arbetsuppgift varit navet i centrum bland 1500 personer tills jag gick i väggen. vanan att lyssna när någon behövde en hand och om möjlighet fanns att ge råd gjorde jag det, men allt blev en dag för mycket. arbetade för högtryck varje dag oavsett helg, min stora kapacitet utnyttjades till max av kommunen, gjorde flera personers arbete uppgifterna växte ansvaret och antalet personer. det tog år före mitt skenande hjärta saktade farten
mina vänner i vardagen är många, en del har jag i början fäktats med, men efter kanter slipats skrattar vi tillsammans. min mest älskade vän J har temperament som inte är ett skämt och vi har varit rasande på varandra före vi lärde oss . vi ser varandra som vi är, vi ser vår själ
har även lärt mig vi kan aldrig förändra någon annan, vi kan enbart ändra oss själva och vi lär oss av andra
något lika viktigt är att vi människor är villkorslösa, ett stort ego är en börda för människan blir inburad bakom galler
men för den skull ska ingen finna sig i att vara dörrmatta för någon, förtryckare måste människa gå runt för inte själv gå under. varje människa behöver sitt tempel att vandra i, själv är jag liksom tjuren Ferdinand sitter ibland under korkeken försjunken i grubbel, allt beror mycket på överkänsligheten
ibland läser jag andra, ibland känns det alltför tungt bland andras sorger vandra
märkligt sorg ger outplånliga avtryck, glädjen ska inte behöva vara sällsynt gäst vi måste uppsöka den, friden glädjen då binder de samman de trasiga kanterna till ett och samma träd
har mycket svårt att förstå andra som trampar på sköra, frågar mig varför gör vi så?
min vän Åskbollen reflekterade över samma, likadant överallt oavsett arbetsplats, frågar mig är det folksjälen som blivit förhärdad
jag var gammal när jag föddes, men blir yngre för varje år
:D har alltid varit sådan alltid något på G massor att göra, inspiration varför vänta, den finns där under skon

har länge varit förföljd av märkligheter ibland frågar jag mig, tycks som många är ensamma eller "inte har alla hästar hemma, hissen fastnat mellan våningarna" som skämtaren sa men även många allvarsamma sorger tyngda
själen blöder varje gång jag läser mellan raderna

postar väldigt många kramar och önskar alla God Jul för säkerhets skull om jag inte kommer in på sidan nästa gång

var inte så trist själv följde förra julen Tinkas jul Drömmen om slottet Ernst Kirchsteiger i år Tinka och Kungaspelet och Ernst följer jag alltid för hans positiva inställning till livet och dess möjligheter plus tusen ett fantasterier


och tusen speciella kramar till dig älskade Uggla
som finns för mig varje dag
tacksam när du blir frisk
då känner jag att jag gjort något bra