och du avslöjar vem du är säjs det
men alla är inte linjära, mer uddiga backstage
andra kan vara betydligt mera komplicerade
liksom en äggkartong, massor av fack
och att då förstå hjärnans slingrande runt gathörnet
nedför trappan blir en hisnande upptäcktsfärd
där en jazzkonsert utspelar sig i källarlokalen, ett virtuost trumpetsolo
sedan uppför trappan till första våningen
där ett piano spelar en nocturne av Frederic Chopin
på andra våningen råder välbehövlig stiltje
för längst upp på tredje våningen bingohallen med utroparen

slutligen når vi den rangliga stegen till takluckan
det ger en hisnande känsla om vi lyckas äntra stegen
och krångla oss genom luckan och finner himlen täckt
av biljoner tindrande stjärnor
med utsikten över parken och kyrktuppen på taknocken,
rymlingen från angränsande kyrkan
ganska trött om fötterna efter den oheliga kören
kyrkorna avfolkas mer och mer,
ekot kan därför bli ganska påfrestande även för tuppen
den som lyckats övervinna allt det där, kan känna sig nöjd
sätta sig dingla med fötterna över takkanten och
betrakta den vidunderliga utsikten
så borde enligt mitt förmenande en vandring
genom det poetiska landskapet upplevas, som en tillflykt
för både själ och hjärta

men så finner jag ibland husen som övergetts, då frågar jag
vem den ursprungliga arkitekten var som övergav ruinerna
och vilka nybyggarna är som bygger ovanpå askan

God natt älskade uggla <3