Ibland är allt som ett enda stort sökfält. Ibland känner jag mig som ett rymdskepp i vilket väldiga städer och sjudande regnskogar växt in i varandra, i ett virvlande oöverskådligt kaos. Där i mina inre landskap går jag på de vindlande stigarna med ögonbindel och försöker utforska terrängen med mina bara händer. Ingenting är kronologiskt, en rysk docka innehåller en hel värld som sedan lyfts bort och avtäcker en ny, korridorer och åter korridorer genom barndomen, genom neurotiska sammanbrott, genom musik och vin, genom framtidens eufemismer och skönmålat drömska landskap. Kanske är rymdskeppet gränslöst stort, dess utsida förefaller ha en omöjlig form för resenären innanför dess osynliga hölje.
Men vad består rymdskeppet av? Är det skapat av drömmar som kan reduceras till neuroner och elektriska impulser i hjärnans vindlande fettmassa eller är det något mer utöver det? Om medvetandet kan reduceras till fysikaliska processer så innebär det i teorin, att två personers kärlek till varandra när de sitter i hammocken på landet en sommarkväll och dricker pinot noir till Jan Johansson pianospel, kan reduceras till en matematisk ekvation. Hela känslan av hur situationen känns från insidan hos de två kan då utryckas med matematiska termer, och skulle, när teknologin fanns tillgänglig, kunna laddas ner på ett chip eller en hårddisk och spelas upprepande, sömlöst i en evighet om så någon behagar.
Fysikern Edward Witten menade att frågorna om medvetandets grundläggande natur är svårare att svara på än kvantfysikens mest intrikata frågeställningar. Om själen inte kan reduceras till fysikaliska skeenden i hjärnan så innebär det att det finns en tredje kategori i universum. Materia, energi och medvetandet. Kanske är det så vi intuitivt upplever det även om vi inte tänker på det.
Det finns synergiska effekter i musiken där helheten i ett stycke eller symfoni är större än de enskilda tonerna. Månskenssonaten är något mer än ett system av toner som kan förstås var för sig. Och möjligen fungerar medvetandet på ett liknande sätt, där ett myller av neuroner och elektriska impulser ger upphov till en behagfull harmonisk svängning på ett synergiskt plan. Kanske är själen som en kosmisk, vacker och oerhört komplex symfoni som uppstått i evolutionens uråldriga laboratorium. Jag lyfter vinglaset mot mina läppar och smakar av den svallande musiken i det röda vinet, komponerad efter miljarder år av outtröttliga prövningar. Den fylliga smaken av ett av universums mest gäckande mysterier.