Först det positiva älskade Uggla jag är euforiskt lycklig över du är bättre.
Men allt det negativa fyller ett ark
jag försöker trots skadorna vi båda fått att tassa försiktigare fram
vi mår bättre då.. den sköra tid vi delade då, glömmer aldrig
trots vulkanutbrott eller pandemier

jag läser och kommenterar en del av er som berör mer än andra, jag skriver och läser här enbart
under denna prövningens tid det är då vi ser varandra med andra ögon
det gäller även vänner i vardagen, visserligen hade jag sett under ytan vad som fanns där, men såg bort..de som fanns där alltid, de litade jag på

frihet är något alla vill, många är fångar i sig själva av många omständigheter eller bannlysta av familjen.
vem förstår fången om inte burfågeln.

släpp själen fri det är då vi växer som människa
så full av regn är jag, över vägar människa måste gå


världen är hård baisse och hausse, vi hänger inte med
vagga vind. sover gömmer hjärtat i fickan
tvivel stäng dig bakom tusen hus. drömmar
droppar av sorg. utredd = Ok
inte farlig. arbetsduglig
bara lever i en annan tankevärld
besökaren gästade min själ i natt
det var handen jag saknar
alla dessa
tusen hus bär vittnesmål
om eskapader över berg och klint
varför trampa på det nyligen läkta
vem trampar hårdast om inte familjen
vad är det för värld vi fått
där hemmet inte får vara en fredad borg
du lever bland dina berg
slingrar långsamt mot skyn
skarvarna läker
du sitter i daggmossan ser ut över
kärrträdets blomster
när jag vaknade
svävade dina vita fåglar i taket
som en hälsning från byn