När någon har dött
på lasarettet,
står väskan därhemma
och vägrar inse fakta,
förväntar sig strax bli upplockad,
i förbifarten,
på väg ut till bilen,
som vanligt
varje arbetsdag

En tid,
i den låsta lägenheten,
lever den döde i alla saker
som ännu äger sina syften,
sina hushålleliga befogenheter;
sängen som väntar
på att få kuddarna tillrättalagda,
väckarklockan som förväntar sig
avstängning,
lampan, som alltefter tidpunkten,
förväntar sig tändning eller släckning

Det gör en ont
att gå hem och avbryta alla tingen
i deras beredskap;
att förringa dem,
ta dem ur tjänst
och se dem förvandlas till kvarlåtenskap

men först då är den döde riktigt död,
och själv bliven ett ting blnd ting;
ett föremål
föremål för ceremoniella sorger
och omsorger

men så länge ingen satt nyckeln
i ytterdörren
och stigit in i det tingens rike
som fram tills dess haft sin självklarhet
kring en levande människa,
är allt i sin ordning
bland kastruller, kaffekoppar, vattenkokare,
surrande kylskåp och frys,
skafferiets rikedom på flingor och gryn,
garderober med klädesplagg
och vardagsrummets CD-spelare
och TV i standbyläge


...tills dörren öppnas...