När en självbiografisk författare
jobbar på en annan nivå än den
urskuldande, självbekännande,
kan läsaren känna förtroende
med författarens ärliga ambition
vara trovärdig, genom att tillstå
det inte finns någonting att be-
känna och känna skuld inför.

Vad kan det då vara som gör en
sådan självbiografi intressant,
om inte det faktum att en sådan
person som avstått ifrån allt som
kan tänkas lämna spår efter sig,
av orsak och verkan, måste vara
Gud själv.

Det är självbiografen som blir
den han skriver om genom att
förvandlas till en annan under
arbetet och bli Gud, genom att
Gud aldrig uträttat någonting
som helst, utan är blott och bart
en litterär produkt, som många
ändå tror på som inte vet.

*