Att - som vi alla är - vara helt utlämnad
åt hjärtmuskelns nycker,
och fullständigt beroende
av konstant tillförsel av syre,
är en ovärdig situation,
i vilken vi är ett fysiskt gottfinnandes gisslan,
hukande
under dess damoklessvärd,
med evolutionens rostiga kniv
mot strupen,
och alla väl utprovade hemskheter
flåsande oss i nacken;
Alltets tillspillogivna varg i veum

All bister nödvändighet
utklädd till dygd
är bara slavens anpassning
till en riktig skitsituations godtycke;
alla människors Norrmalmstorgssyndrom

Nej, gör som Dylan Thomas;
”rage, rage against the dying of the light!”

Anlessare vore det
om vi blott vore ät- och skitmaskiner,
och inte samtidigt, genom självmedvetandet,
universums spegel,
i vilket Alltet stint glor
och förhoppningsfullt frågar:
”medvetande, medvetande i Homo sapiens där,
säg mig vilken värld
som vackrast i världar är!”

Så tvångsmedel är vi,
för ett självupptaget Allts sprickfärdiga
fåfänga;

livet är jävligt eljest,
så slå det på käften
innan det vänder blicken
någon annanstans,
som liv plägar


och frukten av ett liv är ju,
strängt taget
och samt och synnerligen,
ett berg av bajs