Drar varje dag över himlens hav

var blev solen av

endast adventsljusen ger dagen glimmer

över rutan ständigt det rinner

Kan det vara så mörkrets intåg

gav återsken i människosjälen

den suckande arma trälen

Ända tills förnuftet talar

ska oförnuftet tvingas vandra

igenom stora tomma salar

ingen kommer

närmare den andra