anspråkslös står du vid vägkanten 

kommer igen varje vår

blåser nytt liv i förtorkat gräs

månen går stilla sin ban

viskar sakta jordens barn

inga skuggor dig når

regnet väver drömmar

markerna spricker 

i skiraste guld

vandraren tar dig i hand

ser genom trådarna 

ljuset dansa över din kind

före du somnar in