Vi steg i land, sade du
vid de nyformade klipporna
där dagarna var vågrörelser i jorden
– hur något tar sig hit
och drar sig undan –
vid öns mitt står en tårpil
hennes olivgrå hår faller i dammens spegel
och vi kammar de kala grenarna, samlar tårar
att fylla hennes törst
efter det som skrevs ner
och aldrig lämnades åter