Redan medlem?
Logga in
Foto: AndLou Ensamhet in absurdum
Snöflingorna faller nu på mitt ansikte och de rensar på något sätt mitt sinne de smälter så snart de landar på min hud mitt ansikte blir kallt och vått …utan tårarna mina ögonfransar blinkar för flingorna när de börjar att falla allt snabbare
det är så tyst och stilla omkring mig snön faller helt ljudlöst men allt tätare hela omgivningen färgas vit-rosa i månskenet mannen där på bänken i parken täcks allt mer av ett iskallt täcke ensamheten har aldrig …varit tydligare
Copyright © AndLou
Fri vers
(Fri form)
av
AndLou
Läst 224 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2020-12-18 09:11
|
Nästa text
Föregående AndLou |