Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Uppströms

ständigt droppande dugg
jag frusen ensam ömklig
skälver ordlös utomhus
helt apropå en pust i nu
fläkt från marken lättar
når näsborrars närhet
doften den sista kraften
uppkäftig breddfyller jag
på pin kiv andningen
till luftpelare från läppar
ända ner till aveolerna
mitt nyss orkeslösa inre
spetsas med livsgnista
mot diafragmats botten
en oväntad pyrande glöd
jag blir en gnutta delaktig
i kretsloppets skapande
som åtgärdar utanför inuti
omgärdar så
den tysta heta gemenskapen




Fri vers av Per Rydberg
Läst 443 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-12-18 23:07



Bookmark and Share


  bohemen VIP
Ganska spännande text denna...man undrar vad det var som tände livsgnistan?
2020-12-21

  bohemen VIP
Ganska spännande text denna...man undrar vad det var som tände livsgnistan?
2020-12-21

    Lena Staaf VIP
När livsgnistan kan väckas i en känsla av att vara en del av naturen och kretsloppet.
2020-12-19

  lodjuret/seglare VIP
I tanken en annan läser så, ibland i regn det är svår att gå, vill ändå i känsla kunna simma, om än mot vattnets daggkåpas imma, vill stundom en främling plötsligt nå....
2020-12-19
  > Nästa text
< Föregående

Per Rydberg
Per Rydberg