Jag öppnar luckan, jag synar - oseende -
Det som lämnats i väntan på att brukas
Allt det ännu oanvända
Allt det hittills bidande
Prydligt i rad, men bortom mitt synfält

Jag söker det jag känner bäst

Och där, i täten, närmast rummets tröskel
Framför trängtande tråg i givakt
Reser sig den välbekanta servisen från igår

Jag griper det jag söker mest

Medan sinnet och minnet glider förbi
Finns det glömda kvar i skymundan
Där tomma skålar tronar
Jag nöjer mig,
Utan att inse hur vanan förblindar