Du berättade att du länge sökt
i gruset efter en förlorad dröm
Jag såg att dina ögon råkat se
in genom den dolda dörren

Din rädsla var försvunnen
och min egen stod inte att finna
Vi var så säregna när vi gick
som figurer i en dockteater

medan tillvarons hus knakade
i sina väggar –

Så märkligt att vi finns
vi som inget vet
Som flyter som drivved
längs den stora floden

medan vi drömmande fångar toner
som vi trär på snören av liv
De blir till sånger som vi någon gång
kanske kan sjunga