Försöker verkligen utan ögonbindeln på
att gå in nya skor frestar på sinnet
styrketränar även minnet
de ljumma dagarna skaver och lider
dessa sengångartider
om man inte kommit på
var det klämmer som värst
över denna obekväma läst
först när vi det gåtfulla språket förstår
fastän vi med trånga skor går
kan vi smärtorna förskjuta
ändå av livet och våren njuta
grubblar över hur många ansikten
har din "broder"
som inte givits av hans moder
hur många har korsat vår stig
kan en åtta bli vig
tycks som någon skriver i egen sak
utifrån sitt privata gemak
systemet i den sjukan
kan vi vara förutan
hörselminnet spökar och gnäller
ibland är det hunden som skäller
en piska över ryggen smäller
Cirkus Fantom
ett axiom som inte kan betvivlas
då jag kommit långt i vandringen
har mellan mina ögonbryn
sengångaren fastnat
en masshypnos
det är soldatens diagnos!