Vintersolståndet passerar
utanför mattas svartheten
långsamt ut i en bunden
uppsättning impulser
vilka till en början
pulserar till takten
av en hästskjuts

hovarna målar stadens
nysnögator med mönster
den svarta manen glänser
under vita flingor
svansen svänger
rytmiskt med
bjällrors klang

med stadigt grepp
om tömmarna rullar
droskan inunder
strimmor av ljus där
luften smäktar vår
och en cittra signalerar

solvändefestens dag
hälsas vördsamt med
sprödaste strängaspel
horisonten öppnas
åter upp för
solskiveglödens glädje

så har mörkret åter
vindlat bort
i ett blånat fjärran
och utefter landsvägen
vecklas taken upp
på susande armadan