är ensamhet
när jag sitter på kökets enda stol
julbilar rullar vägen förbi
och slasket brunfärgar snön
envist spottande tystnaden

är ensamhet
skrik rop och släpande skor
som invaderar galleriors
vinklar och vrår
människors blickar i symbios med tingens blingbling
till den grad att
människor mister tårögon
skrattmunnar
formas istället en lervälling
vi individer blir hinder

är ensamhet
när vi i vår nyfikna blygsel närmar oss varann
utan att nå ända fram till
hjärtans skälvande famn