Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

är ensamhet

är ensamhet
när jag sitter på kökets enda stol
julbilar rullar vägen förbi
och slasket brunfärgar snön
envist spottande tystnaden

är ensamhet
skrik rop och släpande skor
som invaderar galleriors
vinklar och vrår
människors blickar i symbios med tingens blingbling
till den grad att
människor mister tårögon
skrattmunnar
formas istället en lervälling
vi individer blir hinder

är ensamhet
när vi i vår nyfikna blygsel närmar oss varann
utan att nå ända fram till
hjärtans skälvande famn




Bunden vers (Annat versmått) av Per Rydberg
Läst 149 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-12-22 21:47



Bookmark and Share


  Boel Lindell
Fint skaldat. Jag tror en viss sorts ensamhet - den vi själva väljer - är nödvändig för vårt välbefinnande. Att inte nå fram är trist men vi får oftast en ny chans!
2020-12-23

  Eva Langrath VIP
Fin eftertänksam text.
2020-12-23

    Lena Staaf VIP
Ja, vad är ensamhet? Att inte nå fram,att inte våga nå fram? Att dra sig undan? Hur nära vill vi komma? Törs vi komma?
2020-12-22
  > Nästa text
< Föregående

Per Rydberg
Per Rydberg